OSPA

Då har man spenderat helgen i 08-land, hälsat på bekanta och shoppat loss. Vädret var väl sådär, mulet och tidvis regn på lördagen och soligt men mot kvällen dimmigt på söndagen och då menar jag att det var dimmigt ute och inte i huvet.



Förövrigt så gick besiktningen igenom bilen i torsdags och bilen gick igenom besiktningen, mot min förmodan, då det är något som klonkar och lever fan i höger fram, vet ej vad, men besiktningen märkte inget, inte en enda kommentar om något, bortsett från att bilen såg bra ut.

Nu väntar en ledig dag och sen är det dags att fortsätta "jobba" (snarare tjänstgöra), tåget jag ska ha till Happis på tisdag är tydligen ganska lättkört ;-)

Och då menar jag både halt och halt, dvs. jag blev halt efter jag halkat två ggr i halkan.

Efter en tids töande och regnande så har det blivit halt så in i h-vete på gården hemma. Jag skulle hjälpa Ingela att köra ut bilen från gården i halkan, först så drattar jag på ändan på väg till bilen, ont som fan blir det ett tag efteråt hela vägen upp från svansen till nacken, blöt i ändan vart man också. Sen efter att jag kört till mindre halare plats så när jag går tillbaka till huset så halkar jag till i sidled och landar på vänster ben och arm som resulterar i lättare hälta ett litet tag, nåja det onda har nu iallafall försvunnit. Måste dock hämta mer sand för en paniksandning av gård och uppfart.

Skönt nu med långledigt, fridagar fredag, lördag, söndag & måndag. Lördag och söndag passar vi på att göra 08 osäkert och hälsar på några bekanta m.m.

Sen det där med minnet, när man på jobbet har överliggning i Vännäs så sker detta i olika lägenheter, nyckel till detta hämtar man ut på orderrummet och sen när man kommer tillbaka efter användning så hänger man tillbaka nyckeln. Det är inte alls ovanligt att man råkar få med sig nyckeln till sin hemmaort, men då är det bara att säga till nästa förare som ska till Vännäs att den tar med sig nyckeln.
Självklart så skulle detta drabba mig igår och som att göra det mer invecklat så upptäckte jag inte det förrän jag kom hem, 4 mil från min stationeringsort. SUCK!!! Bara att snabbt ringa upp personalfördelningen och höra när rummet ska återanvändas, självklart så skulle det ske redan samma kväll. Bara att snabbt ta sig tillbaka till jobbet för att där invänta den förare som skulle ha rummet och sen fara hem på nytt.

...blev det med omdesignen på bloggen. Lite småfix som jag ska rätta till, sen är jag klar.

Visst, jag gillar att köra på Haparandabanan, jag söker till och med turer dit, men i december vart det två turer per vecka och bägge turerna efter varrandra, ok, smällar man får ta, lite tjatigt bara, variationen uteblir, bättre med en tur per vecka och om det skulle bli två så vore det skönare om dom skulle vara utspridda.
Men, vad händer?
Jo, personalfördelningen ringer och säger vad jag ska göra på en av mina beredskapsdagar under december, gissa vad?
Jo, du trodde rätt, jag ska till Haparanda ytterligare en gång den första veckan i december, vilket resulterar i tre Happis-turer av tre arbetsdagar den veckan.

I övrigt så har jag än så länge klarat mig från att göra tjänstefel igen, jag har kommit ihåg att fylla termosen med kaffe innan avfärd.

Sandningen till gården och vägen fixade jag för nån dag sen, 180 liter blöt sand väger mycket.

Då har man kommit hem, kraftigt försenat, men vad sjutton, fick ju övertidsersättning för det...
Tillråga på allt så begick jag tjänstefel när jag for från Vännäs, jag glömde fylla på termosen med kaffe!!!

Däremot så var det runt Kattisträsk (söder om Bastuträsk) stora lappvantar i form av blötsnö som föll framför mig (se bilden).

Och vad är det när man kommer hem, jo halt som bara *PIP* på uppfarten. Tog mig inte in på gården, utan fick backa, ta sats, backa åt andra hållet, slida i sidled, ta sats, glida i sidled, backa, ta sats, köra på gräsmattan och komma in på gården för att sen glida in framför garaget, suck. Måste fixa lite sand.

Jag har nyss varit sjuk i ett par dagar, förkylning med feber. Under den tiden känndes det på någe sätt fel att stanna hemma, dessutom när det föjdes med några fridagar dessutom. På nå sätt kändes det som om man svek arbetsgivaren.

Nu är jag frisk och ska snart fara och jobba, men nu känns det som jag inte har någon större lust till det.

Lustigt va?

Nåja, jobba ska jag och känslan ändrar sig säkert på vägen. Det vart som bara en lång slapparstund på fem och en halv dag, några av dom som sjukling.

Hur som hellst, nu ska jag iväg för att göra det närmaste jag kommer att köra malmtåg den närmaste tiden, jag ska transportera ett nytillverkat malmtågslok som ska levereras till Kiruna och MTAB senare i veckan.

...har nu skett.

Denna blogg kommer inte vara direkt jättemycket uppdaterad, utan kommer att skrivas lite i den när andan faller på, bl.a. om min jobbvardag samt lite annat tjafs.